Gröna hissen
- på Nissastrand
(2014/2015)
Den högst oglamouröse kommunbyråkraten och torrbollen Sture Fjunhage har på ålderns höst sålt sitt hus och lever ett lugnt och städat liv i en lägenhet på Nissastrand – även kallat ”Rynkeby” – i Halmstad. Alltför lugnt och städat liv, i den färgstarka och utåtriktade hustrun Gull-Britts tycke.
I samma hus bor också den förmögna, men trista Maj Ekstrand med den yngre – och avsevärt mer virile – maken Henry. Liksom Gull-Britt finner Henry Ekstrand sitt äktenskap tråkigt och innehållslöst, och söker sina nöjen på andra håll.
Till slut tröttnar Sture och Maj på att betraktas som tråkmånsar. De bestämmer sig för att låta sig ”överraskas” i en komprometterande situation. Till sin hjälp har de ett effektivt smörjmedel – den farligt förrädiska drinken ”Gröna hissen”…
”Gröna hissen” (i original: ”Fair and Warmer”) av Avery Hopwood (1882-1928) tillhör de verkliga klassikerna inom farsfacket. Den hade urpremiär i USA 1918 och har därefter spelats åtskilligt såväl på scen som på film och TV, inte minst i Sverige.
Scendragets version hade lokalanpassats av Lennart Jonsson, som förutom manusbearbetning också stod för regi och scenografi, samt spelade den ena huvudrollen som Sture Fjunhage. Stures hustru Gull-Britt spelades av Eva Svensson.
Pjäsens andra huvudroll, Maj Ekstrand, gjordes av Kerstin Spångfors och som maken Henry sågs Mathias Svensson, som också bistod Lennart Jonsson med regin.
I föreställningen medverkade även Linda Lundell som hembiträdet Sussie och Kenneth Backhausen som Gull-Britt Fjunhages forne älskare Pierre Falk. Föreställningens producent var Jonas Jerlebo.
”Gröna hissen – på Nissastrand” spelades på Figarosalen hösten 2014 och Halmstads slotts borggård sommaren 2015.
Kuriosa: Föreställningen innehöll många anspelningar på aktuella stridsfrågor som engagerade folk i Halmstad. Jublet visste därför inga gränser när Sture Fjunhage kommenterade nedskärningarna på Hallandsposten genom att, med en resignerad suck, konstatera: "Till och med Fantomen har fått kicken..."