Hjälten från Tylösand
(2024)

Halmstad, sensommaren 1952.
I den åldrade gentlemannen Otto Grönbergs hem i Tylösand rustas det för bröllop. Den som ska gifta sig är dock inte, som man skulle kunna tro, den sedan länge vuxna dottern i huset. Nej, det är Otto själv! Och bruden är yngre än hans dotter. Det är klart att det hastigt påkomna bröllopet väcker ett visst uppseende.
Men Otto är inte vem som helst. Han är en hjälte! Några dagar tidigare, vid den stora branden på nöjespalatset Tylöhus, räddade han en ung flicka ur lågornas rov. Av tacksamhet lovade hon Otto sin hand.
Det är bara en liten hake: Otto är ju höjdrädd! Hur kan den som inte ens klarar sig upp till S:t Olofs kapell utan att få svindel, ha vågat klättra upp till översta våningen på Tylöhus för att rädda den unga kvinnan...?

"Hjälten från Tylösand" är baserad på den tyska författarduon Franz Arnolds och Ernst Bachs "Der kühne Schwimmer", en fars som med stor framgång har spelats på många scener runt om i Sverige. I Scendragets version hade handlingen förlagts till Tylösand, den rikskända badorten utanför Halmstad, och den i pjäsens originalversion icke simkunnige "hjälten" hade här förvandlats till en höjdrädd fasadklättrare.

Anti-hjälten själv, direktör Otto Grönberg, gestaltades av Tommy Markenroth, som även den här gången kryddade sin rollfigurs repliker med sydhalländska glosor som "böjsorna" och "hongen".
Den unga vackra Louise Sterné, som Otto (inte) hade räddat ur lågorna på Tylöhus, spelades av Carolina Kvarnhäll, och Ottos blivande svärmor, den snobbigt självmedvetna Astrid Sterné, av Carina Almqvist.
Som Otto Grönbergs barska, jordnära hembiträde Beata sågs Ammi Melin, och i rollen som Beatas yngre och avsevärt käckare kollega Emma charmade My Nyberg publiken med en egen version av Gösta "Snoddas" Nordgrens gamla välkända 50-talsdänga "Flottarkärlek".
Sandra Müller spelade Agnes, den vuxna dottern i det grönbergska hemmet, som fann kärleken i den nyinflyttade grannen Hjalmar Möberg. I den senare rollen gjorde Efraim Höglund stor succé med sina desperata "dialoger" med den renrasiga avelshunden "Picken".
Bröllopsfriden stördes  av Louise Sternés förre fästman, den bråkige raggaren Roffe, spelad av Carl-Johan Kazimierz Rydén i jeansjacka och polisonger, som inte tänkte finna sig i att bli brädad av en gammal tönt som Otto Grönberg.
Till bröllopet kom även Ottos två bästa (och enda?) vänner för att gratulera och - skulle det visa sig - ställa till det för honom. Lasse Svensson spelade den ene av dem, byggmästaren Sune Eggert, en självsäker förförartyp i klass med Raskenstam.
Ottos andre kompis, den dumsmarte olycksfågeln Oskar Svanbeck, gestaltades av Lars Bernhardsen.
Som Louise Sternés verklige räddare, den dödsföraktande brandmannen Fritz Jönsson från Getinge, dök slutligen Peter Caldarulo upp i andra akten av föreställningen.

För regi och manusbearbetning stod Mathias Svensson, med Katarina Pettersson som assisterande scripta. Scenografin till föreställningen, som föreställde Otto Grönbergs altan, var skapad av Lasse Svensson, som även ansvarade för PR och marknadsföring. För inspelning av musiken till de uppskattade sångnumren svarade Sylve Bengtsson.

"Hjälten från Tylösand" spelades på Kulturhuset Najaden i Halmstad 17-24 februari 2024.

En strålande premiär
lördagen den 17 februari 2024.